Kategoriarkiv: Information

God jul!

Det är faktiskt jul igen, även om det verkar osannolikt när man tittar ut genom fönstret och ser en grönskande gräsmatta. Och när Benjamin Syrsa har sjungit om stjärnan i det blå, julskinkan rymt och granen börjat barra så smått är det dags för 2016.

Det nya året kommer att innebära en del förändringar för Ordbyrån. Jag har tidigare använt denna hemsida som ett forum för både företaget och mitt kreativa skrivande, men nu är det dags att dela upp de båda. Firman Ordbyrån Jennys Humligheter kommer att finnas kvar här med kontaktuppgifter och information om aktuella projekt medan skrivandet kommer att få en egen hemsida (som kommer att ligga på www.jennyowenius.com). Jag kommer att bygga upp den sidan under början av året och kommer självklart att lägga upp en länk här när den publicerats.

I väntan på det nya årets äventyr önskar jag er alla en riktigt god jul!

029

(Det var en gång en vit jul…)

 

Tack!

Var ska man börja? Efter att ha varit sjukskriven i ett halvår är det dags för en nystart och det finns så mycket jag vill, och en hel del jag borde, göra. Det är texter som ska redigeras, research som ska slutföras, ny hemsida som ska startas upp, kvitton som ska sorteras, och – det som ligger mig varmast om hjärtat – en bok som ska färdigställas.

Jag tillbringade i princip hela förra arbetsveckan med att bläddra i pärmar, gå igenom en oändlig mängd Word-dokument och snurra runt på sociala medier och rynka på näsan åt mina bristfälligt uppdaterade konton. Och jag blev inte ett dugg klokare. Vad sjutton skulle jag ta tag i först?

Jag börjar här på min blogg. Och jag gör det därför att jag upptäckte att jag, trots mina mycket sporadiska uppdateringar, har haft över två tusen besökare på den här sidan. Jag är förstummad och vill bara säga att vem du än är och vilken anledningen till ditt besök än har varit är jag mycket tacksam. Ditt besök har verkligen gett mig en spark i baken att komma i gång igen och jag ser fram emot att snart berätta om ett nytt projekt jag tänker starta upp och som jag kommer att jobba med parallellt med skrivandet framöver.

Fortsättning följer…

Livet som inte är mittemellan

Det här är en redigerad version av en text som publicerades i (den nu nedlagda) tidskriften Trots Allt år 2002. Tretton år har gått sedan dess. År fyllda med skratt och gråt, eufori och förtvivlan. De senaste månaderna har varit tuffare än vanligt och jag har förbannat den bipolära kemin i min hjärna. Jag har tvivlat på att kriget inuti någonsin skulle ta slut och undrat när huvudet skulle explodera av ofullständiga meningar och skenande tankar. Men kriget tog slut och en, förhoppningsvis långvarig, vapenvila råder nu. Och det är här jag befinner mig idag. Mer harmonisk och mycket ödmjuk inför livets storhet och utmaningar. Dessutom har jag äntligen energi att skriva igen. Fjärilsår väntar och denna gång hoppas jag att det verkligen blir på riktigt när jag säger att jag räknar med att den ska vara redo för publicering i slutet av sommaren.

Änglarna i mitt huvud steppdansar för allt vad de är värda och jag måste springa runt i lägenheten för att överrösta dem. I morsekod berättar de för mig om världens hemligheter och jag brinner så jag måste ta av mig alla kläder innan jag kan lyssna. Och jag ser. Mina ögon svämmar över av all energi, och jag vet att min eld också kan få dig att brinna. Vill du det? Jag övar mig på att med tankens hjälp tända stearinljus än så länge, men änglarna varnar mig för övermod, så jag släcker ljuset och väntar.

Men en sekund är en dag är ett år är en timme och jag vet inte hur länge jag väntar i mörkret. Fast det gör inget. Mörkret är min vän. Ett tjockt moln av olösta mysterier som jag simmar runt i utan att bli våt. Och änglarna glömmer mig inte. De avslöjar mörkret för mig, så att jag aldrig mer ska vara rädd.

Jag är ensam nu, men om du var här så skulle du få se mig flyga. Jag känner att änglarna dansar vingar åt mig. Det blixtrar i huvudet, men det är det värt, eftersom jag snart ska få ta på en stjärna. Och jag vet att jag inte kommer att bränna mig, för jag brinner redan starkare än stjärnan någonsin kommer att göra. Se mig. Se mig. Se mig. Jag är oövervinnerlig. Jag går ut på balkongen och betraktar staden som breder ut sig nedanför mig. Den är min. Den är min. Den är min. Jag ska flyga ner till den på mina änglagjorda vingar och sedan ska jag regera där i oändlighet. Nu flyger jag. Gråt inte.

I tystnaden ber jag sedan om nåd, men ingen svarar. Denna gång omsluter mig mörkret förklaringslöst. Insvept i fällen försöker jag glömma hur man andas. Kanske kan jag andlöst försvinna, men jag kommer ingen vart. De tanketomma som binder fast mig är oövervinnerliga i all sin anspråkslöshet och jag blir kvar. Var är här? Finns här över huvud taget? Varför här? Varförvarförvarför? Om jag bara kunde skulle jag hålla händerna för öronen för att stänga ute den ekande tystnaden. Men jag har tappat bort mina händer. Mina fötter. Mitt hjärta. Min kropp. Mitt hopp. De tanketomma skilde oss åt. Och nu ligger jag här försvarslös. Bortom sårbarhet. Utan nåd. Och försöker glömma hur man andas. Försöker gråta utan ögon. Utan tårar. Finns här? Finns tid? Finns början? Finns slut? I oändlighet. Förvisso.

 

 

Skrivhöst i Toscana (gästinlägg av Anna Lindgren)

När hösten började ruska på sig ordentligt och visa sig från sin kyligaste sida packade min kompis Anna Lindgren baddräkt och sandaler och åkte till Italien för att skriva. Här berättar hon om sin resa till Toscanas böljande kullar. 

Toscana 3(Foto: Anna Lindgren)

Skrivarkurs de luxe

En skrivarkurs som samtidigt är en all-inclusive solsemester och en djupdykning i italiensk kultur – är det möjligt?

På godset I Moricci strax söder om Pisa fick jag och fem andra kursdeltagare vara med om just detta under en vecka i september.

Kunnig, generös och inspirerande lärare var Jan Sigurd. Svenska värdparet Eva och Mikael tog hand om oss med stor värme, bjöd på italiensk husmanskost, tog oss med på utflykter och introducerade oss till det genuina Toscana, bortom allfartsvägarna. När skrivarplikterna kändes alltför betungande kunde man ta ett dopp i poolen och sen sträcka ut sig på en solstol och blicka ut över de gröna kullarna. Med lite tur dök någon av gårdens katter upp och kunde tänka sig att bli klappad en stund. Fem minuters promenad bort fanns den lilla byn Fabricca, där man kunde ta en kopp kaffe och frottera sig med lokalbefolkningen på La Cisterna. Med i bagaget hem fanns nyvunna insikter, ett kilo pecorinoost och en bunt texter som jag och mina kurskamrater tidigare inte haft en aning om att vi var kapabla till att skriva.

 

Inför Andra Världar

I helgen går bokmässan Andra Världar av stapeln i Jönköping. Huvudinriktningen ligger på fantasy och science fiction, och i samband med mässan presenterar Andra Världars förlag steampunkantologin I varje ångetag. Jag har länge varit förtjust i steampunk. Även om jag inte springer omkring med goggles och korsett till vardags har jag lite väl många muttrar och kugghjul som flyter omkring i kreativitetsskåpet och får alltid något drömskt i blicken när jag ser bilder på zeppelinare och gamla klockverk. Dock var det inte förrän jag läste om att det efterfrågades noveller till antologin som det slog mig att det skulle vara kul att skriva något steampunkinspirerat.

Och fröet till berättelsen om Serafina såddes. Men, vardagens projekt visade sig ta upp mer tid än planerat, och när jag sedan drabbades av en enveten influensa den vecka jag hade avsatt till att skriva klart novellen rann projektet ut i sanden och jag missade deadline för att komma med i antologin. Men, jag ville ju ändå veta hur det skulle gå för Serafina och professor Octavius med deras resa till huvudstaden, så när inspirationen slog till en kväll skrev jag klart berättelsen. Och nu i helgen, medan jag önskar att jag befinner mig på mässan i Jönköping iklädd hög hatt, korsett och den roliga kjolen jag fick i julklapp, kommer jag att publicera novellen här på bloggen.

Så håll utkik här om du är intresserad av en berättelse full med pysande maskiner och återhållna känslor som tar sin början någonstans i träpatronernas rike i slutet av 1800-talet.