Kategoriarkiv: Uncategorized

God jul!

Det är faktiskt jul igen, även om det verkar osannolikt när man tittar ut genom fönstret och ser en grönskande gräsmatta. Och när Benjamin Syrsa har sjungit om stjärnan i det blå, julskinkan rymt och granen börjat barra så smått är det dags för 2016.

Det nya året kommer att innebära en del förändringar för Ordbyrån. Jag har tidigare använt denna hemsida som ett forum för både företaget och mitt kreativa skrivande, men nu är det dags att dela upp de båda. Firman Ordbyrån Jennys Humligheter kommer att finnas kvar här med kontaktuppgifter och information om aktuella projekt medan skrivandet kommer att få en egen hemsida (som kommer att ligga på www.jennyowenius.com). Jag kommer att bygga upp den sidan under början av året och kommer självklart att lägga upp en länk här när den publicerats.

I väntan på det nya årets äventyr önskar jag er alla en riktigt god jul!

029

(Det var en gång en vit jul…)

 

Livet som inte är mittemellan

Det här är en redigerad version av en text som publicerades i (den nu nedlagda) tidskriften Trots Allt år 2002. Tretton år har gått sedan dess. År fyllda med skratt och gråt, eufori och förtvivlan. De senaste månaderna har varit tuffare än vanligt och jag har förbannat den bipolära kemin i min hjärna. Jag har tvivlat på att kriget inuti någonsin skulle ta slut och undrat när huvudet skulle explodera av ofullständiga meningar och skenande tankar. Men kriget tog slut och en, förhoppningsvis långvarig, vapenvila råder nu. Och det är här jag befinner mig idag. Mer harmonisk och mycket ödmjuk inför livets storhet och utmaningar. Dessutom har jag äntligen energi att skriva igen. Fjärilsår väntar och denna gång hoppas jag att det verkligen blir på riktigt när jag säger att jag räknar med att den ska vara redo för publicering i slutet av sommaren.

Änglarna i mitt huvud steppdansar för allt vad de är värda och jag måste springa runt i lägenheten för att överrösta dem. I morsekod berättar de för mig om världens hemligheter och jag brinner så jag måste ta av mig alla kläder innan jag kan lyssna. Och jag ser. Mina ögon svämmar över av all energi, och jag vet att min eld också kan få dig att brinna. Vill du det? Jag övar mig på att med tankens hjälp tända stearinljus än så länge, men änglarna varnar mig för övermod, så jag släcker ljuset och väntar.

Men en sekund är en dag är ett år är en timme och jag vet inte hur länge jag väntar i mörkret. Fast det gör inget. Mörkret är min vän. Ett tjockt moln av olösta mysterier som jag simmar runt i utan att bli våt. Och änglarna glömmer mig inte. De avslöjar mörkret för mig, så att jag aldrig mer ska vara rädd.

Jag är ensam nu, men om du var här så skulle du få se mig flyga. Jag känner att änglarna dansar vingar åt mig. Det blixtrar i huvudet, men det är det värt, eftersom jag snart ska få ta på en stjärna. Och jag vet att jag inte kommer att bränna mig, för jag brinner redan starkare än stjärnan någonsin kommer att göra. Se mig. Se mig. Se mig. Jag är oövervinnerlig. Jag går ut på balkongen och betraktar staden som breder ut sig nedanför mig. Den är min. Den är min. Den är min. Jag ska flyga ner till den på mina änglagjorda vingar och sedan ska jag regera där i oändlighet. Nu flyger jag. Gråt inte.

I tystnaden ber jag sedan om nåd, men ingen svarar. Denna gång omsluter mig mörkret förklaringslöst. Insvept i fällen försöker jag glömma hur man andas. Kanske kan jag andlöst försvinna, men jag kommer ingen vart. De tanketomma som binder fast mig är oövervinnerliga i all sin anspråkslöshet och jag blir kvar. Var är här? Finns här över huvud taget? Varför här? Varförvarförvarför? Om jag bara kunde skulle jag hålla händerna för öronen för att stänga ute den ekande tystnaden. Men jag har tappat bort mina händer. Mina fötter. Mitt hjärta. Min kropp. Mitt hopp. De tanketomma skilde oss åt. Och nu ligger jag här försvarslös. Bortom sårbarhet. Utan nåd. Och försöker glömma hur man andas. Försöker gråta utan ögon. Utan tårar. Finns här? Finns tid? Finns början? Finns slut? I oändlighet. Förvisso.

 

 

Med en önskan om en god redigeringsjul

”Det här är en dag i fjärilens år. Dröm dig bort. Dröm ifatt mig. Håll mig varligt i din hand, så att mina regnbågsfjäll inte faller sönder inför dina ögon.” Så börjar dikten som blev inspirationskälla till mitt första större projekt, Fjärilsår. Jag skrev på Fjärilsår med jämna mellanrum under ett par års tid, men lämnade för tio år sedan texten helt och hållet när stommen till berättelsen var i princip färdig.

Men i våras, när jag gick igenom gamla texter och hittade en nerklottrad version av Fjärilsår i en plastmapp i kreativitetsskåpet i arbetsrummet, väcktes lusten att ta tag i projektet igen. Jag minns att jag en gång tänkte att Fjärilsår skulle bli min första roman, och efter ett par dagars fundering bestämde jag mig för att så får det också bli. Jag har ännu inte haft möjlighet att hugga tänderna i texten på allvar (på grund av envisa höstinfluensor), men nu i julhelgen hoppas jag på att få tid och ro att komma i gång med redigeringen och mitt mål är att Fjärilsår ska bli klar för publicering framåt vårvintern.

I väntan på det vill Ordbyrån Jennys Humligheter passa på att önska alla en riktigt god jul!

Julekvistedit

 

 

 

 

När vardagen tar en paus

Det var länge sedan sist. De senaste månaderna har varit en känslomässig berg-och-dalbana med både dödsfall i familjen och giftermål (jag heter numera Jenny Hanson Owenius). Ordbyrån har gått på sparlåga längre än beräknat, men nu är jag tillbaka. Och det kommer inte att dröja lika länge tills vi hörs nästa gång :).

Uppdatering

Jag har haft en del hälsoproblem på sistone och Ordbyrån har tyvärr gått på sparlåga. Men jag räknar med att vara tillbaka igen vecka 24. Vi ses då!

– I väntan på nya ord kommer här en förhandsvisning av den nya loggan :).

Humlaedit

Glad påsk!

Jag hade tänkt lägga upp en nytagen vårbild från trädgården här, men eftersom de enda vårtecken jag hittade för tillfället var framtinade kattlortar (och de gör sig bäst ofotograferade ;)) blir det i stället en bild från slutet av mars i fjol.

201103311455

Nu tar Ordbyrån Jennys Humligheter ledigt över helgen. Glad påsk!

 

 

Tio år senare

När jag för tio år sedan startade Ordbyrån Jennys Humligheter var allt solklart. Jag skulle skriva böcker, och mina kloka, nedpräntade tankar skulle beröra alla och envar. Inte för att jag nödvändigtvis ville bli en berömd författare, utan för att jag, så fort jag satte pennan på ett papper, eller fingret på ett tangentbord, kände att jag hittat hem. Det är det här jag ska göra; det här som känns rätt.

Men, sedan kom hälsoproblem, flytt och renovering, och inte minst Jante, i vägen – och jag tappade bort orden. De som alltid varit mina trognaste vänner gick upp i rök. Visst skrev jag fortfarande ibland, men bara beställningsuppdrag, och ”jag-har-hittat-rätt-känslan” var alldeles bortblåst. Åren gick och livet tuffade på. Jag hade fullt sjå med vardagen och tänkte inte så mycket på alla oskrivna ord längre.

Så kom en dag när huset var renoverat (hjälpligt i alla fall) och hjärnan sorterad (med både blodvärden och serotoninhalter på en balanserad nivå) och jag började fundera på om jag kanske skulle orka göra något annat också. Det började så smått klia i fingrarna och jag vågade mig på att leta rätt på alla halvfärdiga manuskript igen. Men därefter tog det stopp. Orden fanns i huvudet, men de störtvägrade låta sig bli nedskrivna. Otaliga timmar satt jag och slösurfade vid datorn. En mängd filmer med gulligt vingliga kattungar, skvaller om otrogna kändisar och Farmvillenivåer senare gjorde jag en avgörande upptäckt.

Jag hamnade på hantverkssidan www.etsy.com och nostalgin svämmade över alla breddar. Jag är uppvuxen med pyssel och hemslöjd. Min hyperkreativa mor ägnade varje ledig stund åt syning, vävning, tryckning och korttillverkning – och jag hängde med av bara farten, eller snarare: det var enda sättet för mig att umgås med henne på tumanhand. Hon vävde stora fina väggbonader, medan jag satt bredvid och knåpade ihop garnmattor till mitt dockhus. Men sedan har jag, antagligen som en reaktion mot detta, knappt rört en pensel eller garnstump sedan jag blev tonåring. Men, nu blev jag inspirerad på nytt. Jag sökte mig vidare till bloggar och hemsidor fyllda med form och färg och de mest fantastiska kreationer – och min egen kreativitet vaknade till liv. Jag är inte speciellt konstnärligt begåvad när det gäller att måla ”normala” tavlor, men jag älskar färg och att skapa texturer och jag grävde nu glad i hågen fram de hoptorkade färger, stenhårda cernitbitar och skrynkliga dekorpapper jag fortfarande hade i mina gömmor. Och jag började skapa igen.

Och med hjälp av det kreativa skapandet hittade jag till slut också tillbaka till skrivandet igen. Cirkeln har slutits och jag är tillbaka där jag för tio år sedan började: mitt i ett hav av tankar och ord. Nu också kompletterade med form och färg.

Välkommen till Ordbyrån Jennys Humligheter!