Etikettarkiv: steampunknovell

Serafina – en steampunkinspirerad novell

Någonstans mellan realism och fantasy, med inspiration från 1800-talets norrländska trärike och den oscarianska erans stora intresse för teknisk och vetenskaplig utveckling finns Serafina. Hennes värld är blind, men fylld med mängder av intryck och känslor. Och i centrum av hennes tillvaro finns Octavius. Professorn som kan ha lösningen på hennes problem.

    

Jag är Serafina och världen är mörk. Den omsluter mig som en oändligt ogenomtränglig ridå och jag drar med fingrarna längs efter linningen på den tunga sammetskorsett jag har på mig, för att inte overkligheten ska fånga mig i sitt grepp. Stålskenorna som utgör stommen på klänningslivet är hårda och oförlåtande, och när jag trycker på dem sänder de signaler till mina lemmar, och de talar om för mig att jag och mörkret inte är ett.

Jag har inte berättat för Octavius än. Jag väntar på rätt tillfälle. Men när är det? Precis när jag har hört det dova ekot från dörren som stängs bakom honom och hans steg, som alltid ackompanjeras av det knäppande ljudet från mässingspännena på hans stövlar, närmar sig? När han tar mig i sin famn och mitt ansikte borras mot det mjuka skinnet i hans jacka? Precis när han ska lämna mig, och hans handskbeklädda fingrar nuddar vid min kind samtidigt som han säger: ”jag kommer snart tillbaka”? Nej, inget tillfälle känns rätt. Men jag måste berätta.

För vi ska snart resa. Och i mörkret är jag vilse. Jag kommer att behöva hans armar; känna hans stadiga händer som tar tag i mina och leder mig rätt. Jag kommer att vara beroende av hans ögon och hans mun, som ska berätta för mig om de pysande, skramlande och dunkande underverk vi passerar. Jag kommer att känna doften av nysågat trä, linolja och fotogen, men jag kommer inte att se kugghjulen som snurrar runt i en synkroniserad dans utan slut; de blänkande maskinerna som envetet tuggar i sig de nysågade träplankorna och förvandlar dem till bränsle. Jag kommer att vara vilse och på vägen till skeppet kommer jag att behöva höra Octavius trygga röst som stolt berättar om de sagolika maskiner han skapat.

”Vi ska åka till Stockholm, Serafina. Det är många mil söderut, men det kommer att gå fort. För vi ska flyga dit med det nya aeroskeppet och du kommer att tycka det är helt fantastiskt.” Jag ler åt minnet och behöver inga ögon för att uppfatta det entusiastiska uttrycket i Octavius ansikte. ”Pinusmodellen har överstigit alla mina förväntningar och rodervajrarna fungerar exemplariskt med de ändringar jag gjorde på styrhjulet. Och problemet med det läckande restbränslet visade sig vara lättare att åtgärda än jag trodde. Det räckte med att minska diametern på kopparörat med ett par centimeter och öka lutningsgraden med tre procent i förhållande till tändaggregatet.” Jag har fortfarande ingen aning om vad Octavius pratade om, men hans iver har smittat av sig, och hur skrämmande jag än tycker att det är att lämna tryggheten bakom mig, ser jag fram emot resan. Stockholm. Jag smakar på namnet. Stock. Holm. I det trädoftande rike jag befinner mig känns ordet inte allt för avlägset. Läs mer

Inför Andra Världar

I helgen går bokmässan Andra Världar av stapeln i Jönköping. Huvudinriktningen ligger på fantasy och science fiction, och i samband med mässan presenterar Andra Världars förlag steampunkantologin I varje ångetag. Jag har länge varit förtjust i steampunk. Även om jag inte springer omkring med goggles och korsett till vardags har jag lite väl många muttrar och kugghjul som flyter omkring i kreativitetsskåpet och får alltid något drömskt i blicken när jag ser bilder på zeppelinare och gamla klockverk. Dock var det inte förrän jag läste om att det efterfrågades noveller till antologin som det slog mig att det skulle vara kul att skriva något steampunkinspirerat.

Och fröet till berättelsen om Serafina såddes. Men, vardagens projekt visade sig ta upp mer tid än planerat, och när jag sedan drabbades av en enveten influensa den vecka jag hade avsatt till att skriva klart novellen rann projektet ut i sanden och jag missade deadline för att komma med i antologin. Men, jag ville ju ändå veta hur det skulle gå för Serafina och professor Octavius med deras resa till huvudstaden, så när inspirationen slog till en kväll skrev jag klart berättelsen. Och nu i helgen, medan jag önskar att jag befinner mig på mässan i Jönköping iklädd hög hatt, korsett och den roliga kjolen jag fick i julklapp, kommer jag att publicera novellen här på bloggen.

Så håll utkik här om du är intresserad av en berättelse full med pysande maskiner och återhållna känslor som tar sin början någonstans i träpatronernas rike i slutet av 1800-talet.